Translate

söndag 25 september 2016

¨Mens, mens – hipp hurra för mens! Kroppen funkar som den ska Och det är ju jättebra- hurra!¨

Nu stämmer ju den meningen för tillfället inte ett dugg in på mig,  jag är trött, arg och har pissPMS så jag recyclar jag ett gammalt inlägg. Eftersom jag väntar ivrigt på mensens befrielse och eftersom lilla spelar låten väldigt ofta med stor förtjusning

Jag bara ÄLSKAR det här. Och det gör Lilla med, jag misstänker att Stora tycker det är småskämmigt.

Men så säger man inte ostraffat till mamma Mens. Då blir det ett brandtal... Det har hon lärt sig det vid det här laget.

¨Hörredu, det är 2016, det räcker nu. Hälften av jordens befolkning har mens halva sina liv, jag vägrar gå med på att det är pinsamt¨ osv osv osv och följt av massa superpinsamma mensskämt, som att den dag hon får mens kommer jag hänga upp en blodig banderoll på balkongen och skrika ut det till hela Världens före detta bästa innergård. ( hmmm kan mensbanderoller skrämma bort råttor, alkisar, kaniner och onda tanter...) 

Underbara Alex.
Underbara vänner på SVT - ni är bäst
Underbara Barnkanalen
OCH UNDERBARA MENS-LÅT



Alltså jag måste lägga till en annan favorit, en klassiker, självfallet även denna från Barnkanalen


Men mina döttrar och deras generation har i alla fall enormt mycket bättre förutsättningar att inte skämmas och att kunna prata öppet om mens. Särskilt när det finns så här fantastiska böcker. De hade jag behövt när jag var 11 och fick mens först i klassen och kände att livet v ar över och önskade att skamhålet kunde sluka mig.
Sen på högstadiet när vi var fler i mensgänget så vågade vi ändå inte prata om det utan kallade det ¨låna bok på biblioteket¨och bindor var ¨bokmärken¨ och tamponger ¨klistermärken¨
Kvinnor ritar bara serier om mens
Första gången jag överhuvudtaget sa mens till en kille så var jag 18 och föll ned i skammens slukhål på nytt. Så jäkla sorgligt!
Ja jag har mens hur så
Ur Kunskapens frukt

Men numera har jag ju i princip ingen skam i kroppen så jag avslutar med att sjunga menskoppens lov. VARFÖR har jag menstruerat i 30 är och använt vidriga bindor och tamponger? Tro mig män, de är inte alls lika festliga, fräscha, sköna och smidiga som i reklamerna. Och håll i hatten nu, mens är inte blått.
Och brorsan om du vill ha mer ingående berättelser om menskoppen så bara säg till, moahaha!




lördag 24 september 2016

Lejetläsning - what have I read for you lately


Är det någon som undrar hur många timmar jag ägnat idag åt att köpa ny jobbtelefon och sen försöka få in gamla telefonen i nya. Jo jag började vid två...
Är det någon som undrar om jag är klar?
NEJ DET ÄR VÄL KLART ATT JAG INTE ÄR! ( tillägg tre dagar senare, jag höll på till 22 och var sen ändå tvungen att sticka till jobbet nästa dag och få mer hjälp )
Och ja, jag vet att det är ett enormt ilands-problem och värsta lyxen. Men min hjärna klarar inte krångel och informations overload. 
Jag tvingade till och med min snälle kollega att hjälpa mig att sätta på skärmskyddet för det kändes som ett oöverstigligt pysselprojekt som fick mig att vilja dunka huvudet i bordet.

Så jag kanske skulle ta och avsluta ett sommarinlägg som legat i träda sen början på augusti, medan mina kalendrar, kontakter, appar mm laddar upp i Commodore 64 takt.


Som ni ser nedan så är jag inte enbart ett tekniskt mobilgeni utan även Målarmästare Pettersson. Jag målade minsann både elefantgaraget och lillstugan.

Lillstugan som min morfar byggde som lekstuga till mig på 80talet men tog visst i lite häftigt i proportionerna, vilket är utmärkt nu när det behövs extra sängplatser.





Med allt detta målande så undrade min kära moster hur många böcker jag fått försaka.
Inga, för all resterande tid ägnade jag åt att läsa, och bada och äta försvarligt stora mängder glass.
Lila Hibiskus
Det finns verkligen inget bättre i mitt liv än att sitta ute med frukostbricka på Lejets gigantiska gräsmatta och läsa.
Läste min första Adichie-roman, Lila Hibuskus. den var bra, långsam, men bra
Palimpsest
Sen läste jag ännu ett självbiografiskt seriealbum. Lisa Wool-Rim Sjöbloms Palimsest
Ur förlagstexten ¨Palimpsest är en kritisk uppgörelse med en korrupt adoptionsindustri som skildras genom ett svårnavigerat och stundtals tumultartat röttersök, och de reflektioner och tunga minnen som väcks till liv under tiden.¨ Den var väldigt bra och stundtals väldigt obehaglig att läsa. Fantastiska bilder och färgsättning dessutom.

Min kompis Gunnar
Och jag spenderade en hel dag med att läsa Nina Hemmingssons bok Min kompis Gunnar som består av ett stort urval av alla de brev hon fått genom åren av Gunnar Lundkvist. Från soluppgång till solnedgång.
En bok att bli lycklig av, breven handlar om hur Gunnar dricker kaffe, funderar över en serieruta, klappar en katt och åker in till affären. Ingenting och allting. Jag vill också ha en brevvän som Gunnar. Så oerhört fint av Nina att hon låter oss dela denna stillsamma skatt.
Min kompis Gunnar
 
The Radleys
Matt Haigs The Radleys, underhållande vampyrroman. Men inget mästerverk såsom Reasons to stay alive och The humans är. De båda sistnämnda är förresten nyligen översatta till svenska på Massolit förlag

Feminism pågår
Och sen 11åringens födelsedagspresenter, de som man, citat ¨ser är från mamma¨. Men fatta att jag fick läsa hela Feminism pågår högt i ett svep, be still my feminist heart!

Lila Hibiskus
Sen vill jag bara lite tjusigt á la livsstilsbloggar visa upp några av de pannkakstårtor vi klämde under sommarstugevistelsen. Det blev en ganska många eftersom dotter, brodern, brorsdottern och brors svågern fyller år under samma vecka. Pannkakstårta till frukost for the world!


Jag vill också nämna att vi hade tre fantastiska solveckor med kanske en regnig kall eftermiddag. 
Den stoppade dock inte hemulen!
Lila Hibiskus
Vill bara visa upp baksidan på huset också, väldigt gött att läsa och dricka kaffe där med. fast var är det egentligen inte gött att läsa och dricka kaffe?!


Alla borde vara feminister
That's my girl!
Insecure at last
Och ännu mer feminism. Insecure at last - a political memoir av Eve Ensler. Hon skildrar kvinnors situation världen över, ofta så fruktansvärt att jag knappt står ut att läsa, varvat med sina egna erfarenheter. jag älskar Eve Ensler - alla borde läsa henne, alla, då skulle världen bli en bättre plats.
Innan jag dör
Sen klämde jag lite sånt som jag ofta klämmer. En ungdomsroman om kärlek och cancer. Inte en av de bästa men Innan jag dör tog sig mot slutet.
Adjö det ljuva livet
Och inte riktigt en deppig socialrealistisk uppväxtskildring, men likväl ganska deppig biografi. Camilla Henemarks Adjö det ljuva livet. Den var underlig, underhållande, oförklarlig och fick mig att fastna i youtubeklipp och gamla kvällstidningsartiklar en låååång stund efteråt. Sen kände jag mig lite smutsig.

Allt jag inte minns

Jonas Hassen Khemiris  Allt jag inte minns. Jag tyckte den var väldigt bra, men som bokhandlare hade jag nog sagt att den, trots Augustpris inte är en bok för alla. det är fyra olika berättarröster så det gäller att hänga med i svängarna, en vän som lyssnat på den hade haft ganska svårt för det. i boken är det åtminstone ett mellanrum när ett skifte sker. 

Den nakna sanningen
Sen måste jag erkänna att jag av outgrundlig anledning läste denna. Eller outgrundlig är den väl inte, jag tyckte det verkar kul och jag läser allt. En gång ¨anklagade¨en ny vän mig för att vara finkulturell vilket gjorde mig ytterst upprörd. Jag hatar uppdelning och fin och fulkultur och uttryck som högstående litteratur etc. När Ranelid drar igång sina rants om vad som är högstående respektive uselt så vill jag slå karln.
Huvudsaken är ATT man läser och inledningsvis framför allt inte VAD man läser. Min äldsta dotter ville exempelvis först bara läsa de vidriga Älvböckerna men vi läste och läste och sen hittade hon vidare in i litteraturens värld och jag fick äntligen dela Harry Potter, feministlitteratur och alla möjliga favoritböcker.
Läs tidningar, läs serier, läs Hobbexkatalogen, läs lättlästa dussindeckare - bara läs!
Fast ni kan skippa Den nakna sanningen, den var faktiskt riktigt usel. Som att plöja alla skvallertidningarna hos frisören i ett enda svep och sedan kände jag mig definitivt smutsig.


Och trots att jag läste alla dessa och förmodligen någon jag glömt så lyckades jag ändå måla detta sköna underverk.

torsdag 15 september 2016

Bara vanlig


Så här fnissigt förnöjd ser jag ut när jag är ¨bara vanlig¨ i all min unikhet.
För från och med i måndags är jag det, bara vanlig. Inte cancersjuk, inte sjukskriven, inte arbetslös, inte arbetsrehabiliterande, inte deprimerad, inte ångestfylld utan anställd.
Att få lov att bara vara vanlig, att ha vanlig vardag och ett jobb att gå till är viktigare än jag tror många kan föreställa sig. 
Okej att jag har varit på jobbet sen i mars och jobbat/arbetsrehabiliterat men nu är det på riktigt.

Det är underligt vilka vägar livet tar,

Få cancer.
Bli djupt deprimerad.
Få bröstsystrar.
Bli glad igen
Försöka återvända till gamla jobbet.
Sluta på gamla jobbet för mitt glada jag hade kraft att tacka nej till att umgås med skitstövlar.
Vara på SVT och vara high on life.
Tro mig vara redo att vara ¨bara vanlig¨
Krasha och bli djupt deprimerad på nytt.
Kämpa mig ur det.
Få cancergenbesked
Halvkrascha på nytt.
Kämpa mig igenom det.

Och sen säger bröstsyster, ¨du ska komma och jobba hos mig¨ på NBV.
Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet och på Ystadvägen dessutom. Det lär ju i ärlighetens namn skittrist. Och mitt inre kämpade med egot som sa ¨det känns ju bättre att säga att jag jobbar på SVT än något okänt studieförbund¨. Men som tur var, tack vare ett ton terapi så kunde jag säga till Egot i januari att ¨så känns det just nu för att jag inte mår så bra, då är yta viktigt, när jag mår bra kan jag jobba var som helst och vara stolt över det¨

Men jag kom och hälsade på eftersom jag litar på min älskade syster. Och kände direkt att oj vilket varmt, trevligt och roligt ställe. Här vill jag vara.
Jag fattade inte ett dyft av vad de höll på med men jag gillade stämningen.
Sen började jag förstå vad folkbildning är

  1. stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin,
  2. bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen,
  3. bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och utbildningsnivån i samhället, och
  4. bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.
Mamma Brantings röda socialisthjärta slår ju dubbelslag och jag blev till och med lite tårögd vid ett tidigt utbildningstillfälle.
Och som grädde på moset så dunkar vi in NBVs extra fokus

Vi vill verka för människors delaktighet i samhället. Eftersom alkohol och andra droger kan vara hinder för detta, vill vi inspirera till drogfria miljöer.
När Sveriges befolkning höll på att supa ihjäl sig på 1800-talet bildades nykterhetsrörelsen som en motpol till fattigdom och passivisering.
I Sverige lever vart femte barn, 385 000, i familjer som har en riskfylld alkoholkonsumtion.  Förutom det mänskliga lidandet kostar missbruk och beroende samhället 150 miljarder kronor, enligt den statliga missbruksutredningen 2011. NBV
Och så toppar vi med lite folkhälsa som körsbäret på toppen.
Jag vet liksom inte om det kan bli så mycket mera Jag?! Vilket min bröstsyster också påpekade ¨jag sa ju att DU ska vara här¨
Jo, just det, jag får jobba som kommunikatör och min främsta arbetsuppgift är att SKRIVA.
Det är värt en flaska alkoholfri champagne!

Lägg till bildtext

torsdag 8 september 2016

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse


Idag för tre år sedan. 
Ser idylliskt ut, det var det inte. 
Det var fem dagar efter cancerbesked, tre dagar före operation. 
Dörrar som stängdes och nya dörrar som öppnades. Vi grät en del och skrattade säkert också, mest var vi nog mest i chock över var livet plötsligt tagit oss.

Tittar i min dagbok, ganska tomt de första veckorna, eller snarare helt tomt!

23/9 2013
ordet cancer, alla associationer, dålig fru, oro, depp, pms, sjuk, cancer
ytlighet ful tjock hårlös trött arg ledsen. Vet inte vad jag ska/får/bör känna
vill vila. Vill inte vila
vill jobba
vakuum, limbo, förvirring, bubbla, trötthet, oro, ont, skam, skuld, blä
Tid att stanna upp, tänka, värdera, andas.
omges av vänner, familj, kärlek
OVISSHETEN!

27/9 2013
kryper i kroppen kryper kryper kryper
vill aldrig mer prata med nån
bara gömma mig och sova fast jag vet ju att det inte är sant bara en del av ångesten
vill inte vill inte vill inte
tokig inför måndag
vad kommer de säga tänk om det inte är klart tänk om de inte vet
jag tänker cellgifter, strålning medicin. the whole shebang
bara det går bort, försvinner, jag blir frisk, pigg, mig själv igen
BLÄ

2/10 2013
jag är så ARG
arg över cancern
arg för att jag har ont
arg för att jag är trött
arg för att jag är ledsen
arg för att jag känner mig övergiven och bortglömd
som om allt är bra nu
¨nu är jag frisk¨

ARG. ENSAM. ARG.
trött, ledsen, förvirrad
denna låtsaslimbovärld
jag vill prata om det hela tiden just nu, men vem ska jag prata med
arg, rädd, rädd, ledsen
ARG!

orkar inte. Vill inte
rädd för cellgifterna
rädd för trötthet
rädd för illamående
Bli tjock och gammal
torra slemhinnor
hormoner
depression
ångest
trötthet

Men vem säger att det är över, att jag ska vara över att jag ska vara frisk pigg glad lugn

Jag är ARG!

7/10 2013
ställer den något korkade/uppenbara frågan till mig själv, varför jag har ångest i kroppen
För jag har precis, för en sekund sen haft cancer
jag har inget bröst. Jo ett...
jag är luddigt sjukskriven, jag är luddigt trött. Men lite piggare sen två dagar. Två dagar utan Xtravila och värktabletter
då känner jag genast att jag bör jobba, städa, laga mat och hämta barn.
men det orkar jag inte
F skrev att jag är vacker, stark och underbar
det känner jag mig inte som 


Och sen satte cytostatikan igång och hela jag förändrades. Till och med min handstil



Det gör ont att läsa, ångesten kryper ut ur pappret. Mina hysteriska försök att trösta mig själv.

31/10 2013
Tiden går
en halvtimme i taget
du ska igenom detta
varje minut är en minut framåt på resan
när det är över så är barnen precis lika små och goa som de är nu
tre månader är ingenting
en dag i taget
en halvtimme i taget
jag ska igenom detta
jag klarar det här
jag ber om hjälp
jag får hjälp
mig själv, familj, vänner, sjuksystrar, doktorer, psykiatriker, psykolog, psykoterapeut
omringad av stöd
hjälp skyddsnät trygghet
det är biverkningar
din kropp för krig
det är ju bara biverkningar
jag är trött, lite yr, lite frusen, och kallsvetten runt huvudet är bara ovana att vara snaggad. saker som jag helt klart borde kunna hantera. Bara lite influensa, knappt ens det
satte på mig mössa, ¨kallsvetten¨förvann
13.24 nu kom Magnus. jag har ju klarat halva dagen själv
Kom ihåg, jag är aldrig själv, jag har HELA tiden någon som håller mig i handen
Kom ihåg så bra igår eftermiddag och kväll gick.
det var ju lugnt
det kommer igen
andas
en halvtimme i taget


De där tre månaderna blev visst tre år. tur att jag inte visste det då. Då hade jag inte orkat överleva. Det här skulle egentligen vara en jubeltext och det är det väl också på sätt och vis. För herre jävlar vad lång tid det gått och vilken lång väg jag vandrat.

Jag har ropat HEJ förut och fallit ihop men jag tänker inte sluta ropa hej för det. Man ångrar aldrig att man varit glad och firat!







onsdag 7 september 2016

¨Det är klös i klarinetten när hon svänger med kvintetten¨

En vet att en är på gott humör när en vaknar och sjunger När Sofia dansar go-go. ( klicka på länken, ni vet att ni vill... )
Gott humör eller störd, skitsamma, kom igen nu katten det svänger ju.

Fast ovanstående mening skrev jag för flera dagar sedan och eftersom jag fortfarande sjunger på låten är ju nu lite mer inne på att jag är störd.

Kanske bäst att påpeka att det inte är jag som skrivit låten och inte heller jag som myntat ¨kom igen nu katten det svänger ju¨. Jag blev nämligen tillrättavisad av en petimeter för att jag inte krediterat Vilhelm Moberg för ¨din stund på jorden¨, men att jag inte nämnt att det var Horatius som anses ligga bakom Carpe diem slank dock igenom.
Fast vet ni vad, det skiter jag faktiskt i, eller ja inte den dagen jag blev tillrättavisad för då var jag trött och hade PMS och blev förbannad. Men hela bloggen och framför allt bloggrubrikerna är sprängfyllda av citat av både kända och okända och jag tycker det är kul att en del fattar alla och en del förstår bara få utvalda läsare.

Blir lite glesare mellan inläggen för jag jobbar allt mer vilket är fantastiskt men tar lite på skrivorken. Lusten finns där dock hela tiden.

Men ju tröttare jag bli desto sämre självbevarelsedrift har jag. Som häromdagen då Magnus först varit borta hela helgen och sen jobbade till 21 och jag själv dessutom jobbat heldag. 
Då tyckte jag att det var läge att samtidigt rodda med att ta med hela Elviras klass på TVinspelning nästa vecka. Och ta på mig att maila alla föräldrar och styra upp det hela.
Jag måste fått super mom storhetsvansinne efter det lyckade barnkalaset med 28 gäster häromveckan. Jag tyckte till och med att kalaset var riktigt kul! VEM är jag?!

Och medan jag sitter på jobbet, i möte och samtidigt fixar med TV-inspelning så får jag sms av ¨ungjävlarna¨  där hemma ¨får vi baka¨.
Svarar jag då ¨nej, jag är lite trött så helst inte, det blir så stökigt och jag blir alltid mer involverad än vad jag pallar¨
Nej, det svarar jag såklart inte utan jag svarar ¨javisst¨

Big mistake... Som tur är hade jag telefonen på ljudlös


Fast det blev ganska goda och de städade faktiskt nästan hela köket.




tisdag 30 augusti 2016

Mammahjärtat svämmar över




-Mamma kan jag få en feministtröja?
Det kan du hoppa upp och sätta dig på att du kan få.
Och kolla vad jag hittat ♀ ♀ 
#härärfeministemojin 

Svårare att hitta tröjan än jag trodde, specialtillverkade den på Zazzle.com

Och när jag ändå var super mom så tog jag äntligen med lilla Vild till mitt gamla jobb, som smäller lite högre än mitt nya, åtminstone för en 7åring. 
SVT kontra Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet, jag förstår inte vad hon menar?!

Vi träffade inga livslevande kändisar men många barnkanalskändisar ändå. Och jag blev alldeles varm i hjärtat och upplivad av känslan att krama mig igenom ett helt hus. 
Vira sa innan vi gick in, 
-Kommer det vara människor som känner dig här mamma?
Det kan du hoppa upp och sätta dig på att det kommer vara ❤️











måndag 29 augusti 2016

Djävulsdansen

Ser att snart har Djävulsdansen säsong två premiär. Denna gång skildrar programledarna Ann Söderlund och Sanna Lundell människor vars närstående lider av psykisk ohälsa. 
Funderar över det oftast förekommande ordvalet psykisk ohälsa. Vi säger ju inte fsysisk ohälsa utan fysisk sjukdom. gör ohälsa att det låter mindre farligt eller blir det återigen att sätt att förminska och tona ned allvaret. Jag har själv gjort mig skyldig till att beskriva det som om jag har psykiska problem istället för psykisk sjukdom. Men ångest, depression och även PMDS är psykiska sjukomstillstånd.
Nåväl, jag kanske bara är petig och extra känslig, jag tycker att det är alldeles fantastiskt att det gjorts en sådan här serie och ur de närståendes perspektiv. 
För psykisk sjukdom drabbar fler än endast den sjuka precis som missbruk av alla de slag drabbar så otroligt många fler än själva missbrukaren.

Och i samband med detta så ser jag att SVT lagt ut första säsongen "Djävulsdansen - Avsnitt 1" i SVT Play   den som handlar om hur det är att leva som närstående till missbrukare. Och jag börjar skicka ut det som tips till vänner som jag vet missade den då den gick. vänner som lever eller levt nära missbruk. men inser snabbt att det blir väldigt många meddelanden. Obehagligt många...
Senast igår sa en nära vän som jag känt i snart tjugo år, ¨ja som du vet så är ju mamma alkoholist¨och jag fick säga ¨nej det vet jag faktiskt inte, det är först gången du nämner det¨.
Och jag tänker på alla mina vänner som under åren dolt sina mammors, pappors, syskons partners eller egna missbruk. Och jag tänker att deras tillvaro kanske blivit lättare om de vågat dela med sig.

Att vänner jag växt upp med som berättade först efter vi sedan länge blivit vuxna om hur det var där hemma. Om vänner som velat skydda min bild, omgivnings bild av den missbrukande.
Och skydda bilden av sig själva, för vem vill berätta att ens anhöriga dricker.
All denna skam, alla dessa hemligheter, all denna smärta som burits i tysthet. Alla mina vänner som burit skammen för något de själva inte kunnat styra över.

Och hur ingen törs säga ifrån. Jag och många av mina vänner har minnen från barndomen och våra föräldrars fester och hur vissa gäster var stupfulla och frågade man så svarade föräldrarna något i stil med ¨ja hen kan inte riktigt kontrollera spriten¨. Men sa de något till dem? Pratade dem med personens partner? erbjöd dem hjälp istället för en grogg till?
I min bekantskapskrets finns det minst tre som på olika sätt supit ihjäl sig. Scrollar igenom min adressbok och kommer snabbt upp i 40 personer som på olika sätt påverkats av missbruk.

Och alla de som i tysthet slätat över, ¨äh så farligt är det nog inte, det är nog JAG som är överkänslig, JAG som överdriver¨

Jag tycker att ALLA ska ta chansen att se Djävulsdansen när den nu åter finns på svtplay och att sen se säsong två om psykisk sjukdom när den har premiär 8/9
Anna och Sanna tillbaka med Djävulsdansen


Boken Djävulsdansen är dessutom väldigt läsvärd och finns numera i pocket.

Djävulsdansen