Translate

måndag 26 juni 2017

Cancer - the gift that keeps on giving

Nu på tåget mot Lejet
Känner mig som en gammal trött sur disktrasa.

 
Psykiatrikern sa att vi inväntar onkologens beslut och sen eventuellt kompletterar min medicin ( YAY ännu mer tabletter)
Han sa också "din onkolog kommer inte säga det du vill höra utan vad som gäller"

Och nej han sa såklart inte "sluta med tamoxifen så blir allt prima liv" utan förklarade varför han tycker det är viktigt att jag fortsätter med tamoxifenet för att minska risken för återfall.  Och då litar jag såklart på honom. Han tyckte också att jag inte skulle tänka på hjärnmetastaser nu utan fokusera på PMDSn.
LÄTT FÖR HONOM ATT SÄGA!
Men vi ska testa att stänga av mina äggstockar. Detta görs genom att ta smärtsamma sprutor i magen var fjärde vecka ( YAY mer medicin och YAY smärtsamma sprutor ) Hur smärtsamma, undrade jag? Då hummade sköterskan nåt om grova nålar och "som en blompinne under huden". Nu är ni allt bra avundsjuka...

Bonus ingen mens och drömbonus att Pmsn minskar/försvinner
Minus - klimakterie, vallningar, ingen sexlust ( som om jag hade nån ) svårighet att få orgasm - fun for so many years

Både psykiatrikern och onkologen påpekade att de ju inte är några experter på PMS PMDS
No shit Sherlock - det är ju ingen! För varför forska på en meningslös kvinnoåkomma som säkert ändå är inbillning. Eller jo det forskas men fan inte tillräckligt trots att 5 % lider av PMDS och 30 % av pms 

 
Jag kan bocka av alla symptomen!

Psykiatrikern sa också
"Du måste prata med din gynekolog"
MEN DET HAR JAG JU GJORT OCH HON PÅSTODS VARA EXPERT OCH VAR FAN VÄRDELÖS!

söndag 25 juni 2017

Because I am happy... and then I am not

Hade tänkt att skriva ett glatt inlägg för mitt i värsta pms veckan var jag plötsligt glad i en hel vecka - det gick över...med råge.
Så detta får väl bli lite både och, men som vanligt är det nog mest åt det dystra hållet.


Förrförra veckan hade jag ett långt samtal med en kollega om hur väsensskild min personlighet på jobbet är jämfört med de texter jag skriver. Tur är väl det - annars hade jag nog inte haft något jobb - för vem vill jobba med the wicked witch of the east / mrs Doom & Gloom. Hon sa ¨det verkar så otroligt jobbigt att vara du¨och jäklar vad den gick rakt in i hjärtat och min trötta själ för så rätt hon har. det är skitjobbigt att leva med denna vidriga PMDS, det är som att vara typ bipolär med skov varje månad då de depressiva dominerar och de ¨maniska¨ knappt märks.

Gick hem och kände att jag orkar inte mer och bara grät och grät. I ren desperation googlade jag ¨operera bort äggstockar och livmoder¨, hade jag vetat att det fungerade hade jag bokat operation idag. Men självfallet kan det gå över men det kan också bli VÄRRE.
Sen började jag fundera på om det är tamoxifenet  - antihormonerna som jag tar efter bröstcancern, som är boven i dramat och gör det så uberjävligt.
Fast jag inte orkar så har jag ringt min Kontaktsjuksköterska och bokat tid hos onkologen för att diskutera tamoxifenet. Och även bokat tid hos min psykiatriker för att diskutera medicineringen. Jag är ju ett vandrande apotek och mår ändå så här.
Lusläser dagbok och pmskalender för att se om det förvärrades efter tamoxifen. Det ända jag vet är ju att det blev 100 ggr värre efter cancerbehandlingarna. 
Och BTW aldrig bra att googla, hjärnmetastaser lurar bakom varje klick. Spelar ingen roll vad du googlar, gölliga kattungar och vips är du på en sida om hjärntumörer. Murphy's law

Och när jag redan mådde skit så var det dags för skolavslutning och jag fick gå på Västra hamnen avslutningen där jag känner en förälder och tre barn. Satt ogenerat och fördömde och hatade alla överklassmänniskor och överklass barn med märkeskläder. Dömde dem stenhårt enbart på yta. En trevlig egenskap jag besitter. Och vad är det med mitt jävla klasskomplex, skäms jag så över min egen privilegierade uppväxt att jag alltid måste slå vilt omkring mig. Lyckades nästan bli osams med min bästis för att jag var så jävla dömande.
men ett stort plus där är att jag numera törs bli osams och fräsa ifrån utan att tro att världen går under, att vänner ska lämna mig och istället svälja allt ned i skuld och skam.

Och min bästis är bäst i världen ( jag har flera så ta åt er allihop ) men just hon räddade mig en extra tuff dag när jag grät över att älskade favoritgrannar sen 12 år tillbaka berättade att de äntligen hittat hus och ska flytta och jag kände att min och lilla Vilds sorg över detta ¨sopades under mattan¨, vilket blev extra jobbigt eftersom jag samma dag från två olika håll fått höra om bekant respektive vän som inte orkade med mig just nu. 

Mitt livs största skräck, att vara FÖR MYCKET, att folk inte orkar med mig, att jag är ÖVERkänslig, FEL. Triggar ett helt berg av osäkerhet inom mig och får mig att krympa och kliva in i självföraktets mörker trots alla dessa år av terapi.
Men då har jag en bästa vän som skriver...







Och jag tror faktiskt hon ändrat min syn för evigt. orkar man inte med mig så gör man helt enkelt inte det. Och det är okej. För jag har så otroligt nära vänner som orkar med mig och älskar mig precis som jag är - även när jag inte gillar mig själv ett endaste dugg.
Och varför ska jag ta på mig en massa svärta, skuld och skam för att jag inte är allas cup och tea. Alla är sannerligen inte min cup of tea. är det inte äkta så får det vara!

Sen var det igenkännings och utmattningstårar på skolavslutningen när en klass sjöng

So wake me up when it's all over

When I'm wiser and I'm older
All this time I was finding myself
And I didn't know I was lost

I tried carrying the weight of the world

But I only have two hands
Hope I get the chance to travel the world 
But I don't have any plan

Och när en redan var ledsen så toppade vi med att det stod en berusad pappa bredvid oss klockan nio på morgonen, ångrar att jag inte sa till någon lärare. Men de lär ha märkt det.

Så på kvällen skrev jag 
¨Sååå slut. Avslutning, tokgråt hos terapeuten och rätt meningslös tandläkar käkspecialist i en timme har totalknäckt mig
Skulle egentligen ut ikväll men Jag stannar hemma ikväll.
Barnen hämtas först halv sju ikväll och mina batterier är på minus. Och jävla Karlskronabröllop imorgon ...¨

Jodå sa att, jag dömer inte bara ut oskyldiga skolavslutningsmänniskor, jag dömer ut mina vänners bröllop också, likaså vänners fester och alla högtider när jag inte mår bra och det vet vi ju alla är allt som oftast.
Jag sa supercharmiga saker som
¨vi är säkert bara pliktbjudna för att de var på vårt bröllop¨
¨jag orkar inte med fulla människor som ska fråga om jag är gravid¨
¨alla gästerna är säkert rika och ska bara prata om sina jävla husrenoveringar och trippla årliga utlandssemestrar¨
¨kan vi inte fejka att vi är sjuka¨

Vandrade runt i Karlskrona och roade mig med att förstöra fotofantastens jävla panoramabilder. Finn ett fel...






Och här är jag i all mina glans en halvtimme innan bröllopet




Och här är jag en timme senare, näst snyggast på festen. och jag var glad redan efter fem minuter eftersom vi genast mötte älskade, roliga vänner. Och sen var det helt fantastiskt, kanske det bästa, vackraste, roligaste bröllop jag varit på. Och vi var definitivt inte pliktinbjudna, alla mina bordsgrannar var roliga. Jag störde mig inte på NÅGONTING! kan det vara ett personligt rekord.



dessutom chockerade den skäggige dokumentärfilmaren mig genom att efter två säga ¨ska vi inte stanna lite till¨ så vi stannade minsann till solen gick upp!



Och sen höll glädjen i sig..¨Kolla veckans sms

¨Hej älskade vän.
Jag har liksom varit glad och mått bra sen i lördags kväll och det är 4 dagar kvar till mens.
Så ovant så jag såklart måste ifrågasätta det hela tiden.
🤔🙄😶😐😨😕😧😯🙃¨

¨Alltså jag är fortfarande   glad!. Jag fattar ingenting. Förra veckan ville jag typ dö och nu är egentligen de vidrigaste dagarna¨

¨Haft tre svettnätter men ok. Vaknade med miniångest men även det ok och
 imorse kände jag mig till och med lite smal?!
Det enda jag ändrat är att jag motionerat till jobbet typ de senaste tre veckorna

¨Sen superenergisk på jobbet och sjungit hela dagen. Med två dar till mens!!!
Och orkat gå på pizzeria och sen glasscafe med Elvira
Parallellt universum. Jag blir förvirrad och kan inte riktigt ta in det. Men så skönt¨


'


Och här på hemväg från jobbet inser jag att det är första gången sedan 2013 som jag går på helt vanlig semester som frisk och anställd. ja okej jag var ju inte frisk 2013 men det var jag ju lyckligt ovetande om då jag gick på semester.




Sen kom vreden småsmygandes lite inför midsommar, men kan varit stress över slutet på en era, sista midsommar i Kollobollo efter sisådär 8-9 år



Har till och med tänkt, men de här inbokade kris läkartiderna känns ju lite överdrivna...

Så kom idag...


¨Vi åker till Lejet imorgon.
Imorgon ska jag först både till psykiatrikern och onkologen och prata om min ohållbara pms. Så de besöken, packångest och pms gör mig till en vandrande mardröm.
Stör mig på att Magnus andas...¨


¨Allt är upp och ner! Fick mens idag. Mår röven! Skäller och fräser på familjen,  vill mest gråta men det orkar jag inte. Allt känns tungt och kvävande. Ska packa till Lejet. Packar 14 böcker, det känns rimligt¨

Försökte välja bort misäruppväxterna, alkoholistskildringarna, cancerstories och alltför upprörande feminism ( okej slank kanske med ett par tre stycken av den sistnämnda kategorin )




¨Vill inte dela väska med Magnus för han är så jävla dum dessutom är han iväg och jobbar IDAG, NU när jag mår som sämst. Idiot. Vad han än svarar så blir jag arg.
Fast det är väl bra att det är så här idag så jag har det nära när jag ska träffa psykiatrikern o onkologen. Vad i helvete nu dem ska kunna hjälpa till med?
VAD FAAAAN ÄR MENINGEN MED DET HÄR?! ¨



¨Och nu kommer Vira som jag skällt ut och frågar gulligt om vi ska spela Alfons spelet
NEJ DET VILL JAG INTE, jag vill dö. Men jag spelar väl alfonsspelet då med gråten i halsen¨

Men nu mår jag aningens bättre av att ha skrivit av mig. Som alltid

Min terapeut sa för några veckor sedan då jag mest grät och skrek att ¨ du har ju ditt skrivande, din yoga, ditt läsande, din meditation och träningen¨

Och jag fick erkänna att jag slutat med alltihop. Det tyckte hon inte alls lät som en bra idé, och det har hon ju rätt i. 


















lördag 17 juni 2017

Explaining my depression to... alla som inte förstår och till alla dem som tyvärr förstår exakt varje ord

Fick en alldeles fantastisk dikt av en vän som jag såg nu imorse när jag nog behövde se den som mest.

Som tur är behöver jag inte förklara depression och ångest för min mamma - men för så många andra. 
För det är faktiskt alldeles omöjligt att ta till sig när man inte upplevt det själv och till och med väldigt svårt att förstå även när man lever vid sidan av en älskad som är drabbad. 
Men fy fan vad Sabrina illustrerar det bra! Jag är alldeles matt efter att ha tittat på de. 
Jag tycker du ska ge den de 3 minuter det tar att titta och ta in. Fast ta in tar nog lite mer än tre minuter...

¨Explaining my depression to my mother¨ by Sabrina Benaim




tisdag 6 juni 2017

Upp som en sol och sen ned med hela jävla pannkakssmeten på golvet

Gölliga katter, gölliga katter, gölliga katter
Cup cakes, Cup cakes, Cup cakes, 
Dagens out fit, dagens out fit, dagens out fit

Nej just ja, det är visst inte den här bloggen 

Här är lite sms från när jag har MEGA-SMS som jag vid tillfälle vrålade till min man, som klokt nog valde att skoja om det vid ett senare tillfälle

25/5
Fy fadriken vad underbart bra jag är på att komma på bra idéer!
Fick ett sms av Maria och kom då på att vi kör till dem i Linköping idag så halverar vi resan och får träffa dem
Nu hetspackar vi!

Jävla tur att vi delade resan i två dagar. Road trip med maxad Pms är ingen höjdare. Men jag slipper köra så jag kan käka lugnande

VAD är det här att  "bara svänga inom" Stockholm och nån jävla miro utställning på Valdemarsudde där Magnus Miro film visas.
Fnys - vem bryr sig..,


Framme, otroligt vackert men jag är bara så jävla arg. Fräste åt Magnus att jag hatar honom och aldrig tänker åka någonstans mer nånsin med honom och sen fräste jag håll tyst jävla skitungar.
Maxad pms och då tycker Magnus att en spontan detour på 5-6 timmar är en bra idé
Han försökte bli sams men jag fixar inte det just nu. De är på museet, jag vid vattnet och tagit ännu en lugnande.
I bilen ville jag skiljas eller dö. Mest dö för det verkar mest fridfullt

Särskilt med ovan bilförare och jag som tvingas läsa MAgnus mobilgps som han ändå inte tänker följa "för han vet en annan väg", det var typ där det totalspårade ur.
Hans tidsoptimism saknar totalt gränser. Hans andra idé var att vi skulle ta det på hemvägen på söndag då vi ändå har 7-9 h körning och 7-90000 "när är vi framme, jag är hungrig, jag är kidsenödig, när är vi frammenär är vi frammenär är vi frammenär är vi frammenär är vi frammenär är vi framme

Valdemarsvrede-selfie

Spontana familjer är psykopater

Ja jag ville fräsa "såna här idiotresor gör du själv" och jag fräste på riktigt "HUR kan du tycka detta är en bra idé när du märker hur jag mår"

Sen kom vi fram till Uppsala på fredagkvällen och universum var ovanligt vänligt så jag fick mens två dagar för tidigt och kunde avnjuta släkt och släktträff utan kvävande depression.

Sen var det relativt fridfullt i en vecka till dag åttas piss med ilska, sorg, paranoia och KÄNSLIGHET

Och nu dag 12 som en käftsmäll på posten

Another glorious morning in the Rutberg family.

Jag har skällt ut Signe för att hon var spydig mot Magnus "om det är nån som ska ha spydigheter och skäll så är det fan i mig jag för det är jag som är dum i huvudet i den här familjen" och en massa andra vansinnigheter
Lugnade mig, tog en lugnande, sa förlåt 
Då gjorde Vira nåt som fick mig att vråla så att hon hukade och gömde sig vilket fick mig att vråla ännu mer, "jag kan ju för fan inte ha barn som hukar av rädsla inför mig" banka knytnävarna i vägen och skrika JAG VILL FAN INTE FÖLJA MED och lägga mig i sängen och gråta. No shit Sherlock att de väljer att skälla på Magnus och huka inför mig.

Båda barnen sa förlåt, det gör inget, du är ändå bäst mamma, du är ändå mycket lugnare nu etc. Vilket gjorde mig både lycklig och olycklig. För att de är så fina och förstående men det är fan inte de som ska säga förlåt och trösta. Det är ju jag som är mamman, den vuxna den som tröstar och säger förlåt

Och jag säger förlåt och förklarar om och om igen så gott jag kan. 
Nu sitter vi på tåget mot Viken, mammas födelsedagsfirande och nationaldagsfirande 
YAY...


MEN håll i er nu, resten av dagen gick bra, inga mer psykbryt, riktigt trevligt i Viken/Höganäs och avslutade kvällen med att se Beyond the reasons med Signe, dokumentären om Inspelningen av 13 reasons why. Och jag kunde med övertygelse hålla med om och delge dottern att ingen känsla är konstant, även de mest vidriga stunderna går över. Det har livet lärt mig, även om det tog lite väl lång tid och även om det finns stunder varje månad då jag tvivlar på detta självupplevda fakta.

Och vem vet snart kanske det kommer en glad dag då jag talar om vad jag läst och sett på sistone - men hoppas inte för mycket
De tre senaste böckerna var om psykisk ohälsa, mens, pms  död och cancer. Inte en enda cup cake eller göllig katt.





onsdag 31 maj 2017

Om ett år eller två kommer det här va över, om ett år eller två kommer det här va över om ett år eller två är det aldrig över...

Den här texten hette först ¨Lyckan i att glömma bort¨
För en dag för ett tag sedan så glömde en vän bort sin årsdag, dagen då hon fick veta att hon hade cancer och vi förundrades över att det kunde komma en sådan dag då man faktiskt glömde bort



Och för min egen del så tänkte jag häromveckan mitt i allt när jag stod där uppe på byggställningen, svettig i blåställ med hammaren i högsta hugg  på att jag för 3 år sedan mådde som en 100åring och var övertygad om att livet aldrig skulle återvända,varken fysiskt eller psykiskt. 

Wow, livet återvänder, ibland glömmer vi bort och ofta kan jag prata om det som ¨ja och så hade jag ju en släng av cancer också¨ som om det var evigheter sedan och inte alls som om det förändrade hela mitt liv och höll mig sjukskriven i tre år. De där tre åren känns då luddiga och korta.

Och en vän konstaterar att hon inte kommer klara att ge sin man sprutor nu när han skadat benet och jag minns de 32 gånger som Magnus var tvungen att ge mig sprutor i magen för att jag inte klarade det. han klarade inte det heller, men vad hade vi för val. Dessutom hade vi en vild fyraåring som tyckte det var värsta showen att titta på. 

Och det är avlägsna overkliga minnen.

Och så kommer dagar som idag när det plötsligt är allestädes närvarande. Jag blir ledsen, rädd och arg på nytt. Vill slåss, bitas och gråta.

För det finns där alltid, varendaste dag även om det ibland är en svag viskning och ytterst sällan en fet käftsmäll. Precis som sorgen över min väninna som dog också är med mig vareviga dag. 

Ikväll var jag och stora dottern på Cirkus Cirkörs Movements, jag orkade inte men vi hade ju biljetter. Det blev liksom kaos i hjärnan, flyktingarnas berättelser, som föreställningen bygger på, alla död blandades med sorgen över vännens död och all skräck blandades med min egen skräck de sex månader jag väntade på besked om det andra bröstet var friskt eller sjukt. Och den skräcken fick aldrig riktigt plats, varken här hemma, för att min man inte pallade och jag tryckte undan den långt in på skräckkabinettets vind och höll dörren så stängd jag bara kunde. Dessutom blev min vän samtidigt allt sämre och togs ifrån oss alla under samma tid så jag kunde nog inte orka känna hur rädd jag var. 

Men ikväll på teatern kände jag det. Det som jag inte riktigt tillät mig att känna, att jag var inte mest rädd för att dö av cancer utan som alltid mest rädd för att dö av mitt psyke, att inte orka mer. Och sen i en scen mellan mor och barn där de pratar om hur the mother grew weaker and weaker så grät jag över alltihop och märker då hur min dotter gråter så hon skakar. Jag vet inte om det var över världens ondska, över att mammor inte får dö eller alltihop, jag vågade inte fråga. Men vi satt där och höll varandra i hand och grät och grät. Och jag mindes hur jag grät en halv natt när jag var i samma ålder och hade sett Krigets vindar och för första gången verkligen förstått vilken vidrig och ondskefull plats världen kan vara.

Men ikväll satt vi i en annan del av salongen. Så under premiären när jag endast såg ondhetens siffror över rasisms, nazism, fascism projiceras på en stolpe så såg jag ikväll allt det goda som projicerades samtidigt på stolpen på andra sidan, demonstrationer, insamlingar, hjälpaktioner, refugees welcome och till och med studiecirklar lyste där.

Men ikväll är jag trött och ledsen och vet inte riktigt var jag ska lägga känslan av de tre år av mitt liv som skapade sånt kaos och som jag ändå har så svårt att tillåta mig själv att sörja över för att jag lever och för att så många lider så otroligt mycket värre förluster.

Så jag tar och går och lägger mig själv i stället och imorgon är det kanske bättre. Och även om det inte är det så blir det det någon dag. Ingen känsla är konstant och en jävla dag i taget och vissa dagar så glömmer man faktiskt bort om så bara för en liten stund


torsdag 25 maj 2017

I've turned into a cover band, I am now taking requests


❤️ ha ha inte just nu för det är galet mycket med både jobb och familj. Men du har ju 500 gamla att läsa och det finns sökfunktion så bara sök på pms och ångest eller nåt annat upplyftande
Men blir himla glad av uppmaningen så vem vet, jag kanske kommer loss. 
Jag har själv drömt mardrömmar hela natten, är pissPMS arg, ville lappa till Elvira nyss när hon sa "men varför väcker ni inte mig när ni går upp" med gnällig störig röst.
Vilket vi såklart redan gör och fortsätter med i 45 minuter minst till vi som idag sliter upp henne 07.55
Hon börjar 8.20...

Jag har även varit extremt upptagen med att byta tjärpappstak, som en ju ofta är.

Mitt vän-sms från tåget upp löd:


På tåget mot Lejet för att bygga byggställningar. Riva tak, byta tjärpapp och byta en inre murken takstol ( Yep jag kan bygglingo )

Torsdagens OCH fredagens starttrea består av
-1. Ungdomen, kraften, orken ( som kanske inte borde valt just igår att motionsträna för första gången på evigheter ) och medlaren mellan alla möjliga konfliktzoner i familjen - dvs jag själv
-2. Arbetsledaren, expertisen och den trötta smärtfyllda kroppen - dvs min 76årige morbror som vill fika minst tre ggr om dagen vilket lagmedlem nr 3 har ytterst svårt för
-3. Det envisa rivjärnet som aldrig sitter still och i sådana här stunder gärna ser sig själv som 17 istället för 71. Ja, min förtjusande mamma

Snacka dream-team, i två hela dagar!!!

Mina kunniga, starka, spänstiga kusiner kommer fredagkväll
Likaså fotografen och barnen som mest kommer vara i vägen
Arga snickaren kommer sönderstressad och irriterad först på lördag. Bra planerat arga snickaren - verkligen utmärkt. Här kommer medlaren behöva inta höga doser stesolid


Men hurra, jag hade fel. Ingen medling, ingen stesolid och ingen PMS och inga konflikter utom lite fräsande timme tretton. Och som tur är kom spänstig kusin ett upp redan torsdag kväll så att han och jag körde fredagens 13 timmars pass då vi bytte mycket mer trä än vi planerat. Morbror fick pangont i ryggen när han bredde frukostsmörgåsen - ödets subtila sätt att säga att han behövdes som byggledare på marken.



På lördagen kom kusiner 2 och 3 och kusinfru och arga snickaren som inte var arg så nu var vi faktiskt ett dreamteam som körde ännu ett 13 timmars pass. En har inte levt för en har lagt tjärpapp i gassande, direkt solsken. Rekommenderas icke - varken av teamet och definitivt inte av alla instruktionstexter.
Och min man var djupt imponerad av mina snickar/takläggarkunskaper - jag var faktiskt lite impad själv av mig själv och njöt av att vara med storfamiljen.

Det är en myling på taket

Kvällens ytterst otippade vinnare av tipsrundan om alkholreklam och nej, de vann inte alkohol!

Och lite mer i den tröstande roliga kategorin. I förrgår firade vi Folknykterhetens Folknykterhetens dag på NBV. Jag var helt nervös innan, tänk om ingen kommer och hjälp jag ska hålla ett fem minuters föredrag om alkoholreklam. Jag blir aldrig nervös över att tala inför folk. Men min kloka man sa ¨se det som ett sundhetstecken att du blir nervös åtminstone någongång¨
Nåväl, allt gick toppen, massa folk kom, mitt pladdrande gick bra och vi njöt av massa fantastiska musiker. Mina älskade skitungar var ljuvliga och ALLA mina kollegor sa vilka fina barn jag har. Lilla Vild satt i mitt knä och vi njöt tillsammans av musiken och jag tänkte själv vilken fin familj jag har och vilken fin mamma jag är och så skönt att pmsn knappt märks...

Men så blev det en ny dag och en trött sådan och  trötthet gör att ilskan är så nära och så intensiv
Tycker min pms varit bättre men plötsligt var jag så trött att jag ville skrika åt Magnus för att han hummade irriterande och gjorde konstiga ljud med armarna. Ja ni hör, rimlig, logisk reaktion, han kan ju inte bara gå runt och existera hur som helst. DET SKA VARA TYST!

Sen ville jag i princip döda Vira för att hon sprayade stinkande balsam i hallen och sen döda Signe som "shoppat" det stinkande hårbalsam. Ja ni hör logisk, rimlig, proportionerlig reaktion. Ska de gå runt här och dofta saker hur som helst i min närhet. DET SKA VARA LUKTFRITT OCH TYST FÖR BÖVELEN. 

Satte mig på den kalla balkongen i protest och vredesmod och väntade till de försvunnit iväg till jobb och skolor. Kände mig inte längre som en fin mamma med fin familj. mera som en trollpacka sugen på att dra till skogs.


Sen gick jag runt hemma och småjobbade, tvättade och var arg, ångestfylld och deprimerad. Tänkte som så ofta ¨inte fan ska jag behöva ta stesolid när jag är helt ensam¨
Men så hör jag min kloke psykiatriker ¨Malin jag skriver ut medicinen till för att du SKA ta den när du behöver inte för att du inte ska ta den¨.

Så varsågod fina M, här har du ditt inlägg, hoppas det var både roligt och tröstande <3 



fredag 12 maj 2017

Alla borde vara feminister

Jag vill inleda med att säga att jag har den största respekt för förskolepedagoger och lärare av idag och det ska MYCKET till för att jag ska maila skolan. De jobbar röven av sig för alldeles för lite pengar i ett klimat som bara blir hårdare, stressigare och mer utmanande för varje dag som går.
Men ibland bara måste jag skriva till dem. Nedan är en något redigerad variant av vad jag skickade till min dotters klassföreståndare igår… allt i lila är det som inte kom med i brevet.

Dottern har flera gånger berättat hur en del av killarna hela tiden ifrågasätter varför hon och bästisen med flera är feminister.
De har sagt otrevliga och olämpliga saker som
¨Man är efterbliven om man är feminist¨ -  ett språkbruk som får mig att vilja ringa föräldrarna. Föräldrar som jag dessutom känner och som jag vet skulle bli vansinniga att höra att deras son kallat någon efterbliven

¨det är meningslöst att vara feminist i Sverige för vi är jämställda¨                          
tillåt mig kräkas i nattmössan över denna vitt utbredda felaktiga åsikt. Vi må kallas världens mest jämställda land, det betyder inte att vi ÄR jämställda, enbart att vi på vissa plan har det mycket bättre än i andra länder.

de säger även ¨ge mig tre exempel på varför man ska vara feminist¨ och när min dotter då ger flera exempel så säger det bara - äsch det där var ju bara några exempel. Så hon ger dem fler och fler exempel, hon är trots allt smartast i stan och min dotter, men de har redan bestämt sig för att inte lyssna. En kille frågade ¨säg varför man ska vara feminist¨ och då svarar mitt älskade genibarn ¨för att då kan man förhoppningsvis hjälpa till att göra världen till en mycket bättre plats att leva på¨ Alltså hon är elva, det finns hopp!

Det kallar sig även ¨manister¨ och säger att män är bäst. Återigen den jävla uppfattning att feminism skulle handla om att kvinnor vill räknas som bättre än män. Nej, vi vill räknas som människor och inte som kön. En bekant till mig sa ¨jag tycker man ska se mer till människan i stället för könet ¨varpå jag i princip skrek ¨det vill alla feminister också men eftersom det nu inte ser ut så någonstans i världen så behövs feminismen ännu mer¨ 

Och kanske det som gjorde mig och min man allra mest upprörda var att de på gympan på spökbollen körde ¨ut med feministerna¨. Jag fattar inte varför gympaläraren inte reagerade, vad blir det nästa gång, ut med .... valfritt exempel

Ni har väl pratat om likabehandlingsplanen?

¨Skolan och fritidshemmet ska vara en plats dit alla går med glädje och nyfikenhet. Verksamheten skall bygga på en gemensam värdegrund. Målet är att alla elever ska behandla varandra med respekt och bli behandlade med detsamma. Skolan ska vara en arbetsplats där ingen, oavsett kön, etnisk tillhörighet, sexuell läggning, ålder eller funktionshinder, ska utsättas för kränkande behandling eller diskriminering. Alla medarbetare på skolan ska medvetet och engagerat arbeta för att förhindra att kränkande behandling eller diskriminering uppstår. All personal är även ansvarig för att främja och åtgärda kränkande behandling på skolan. En elev som känner sig utsatt ska med förtroende kunna vända sig till all personal på skolan.¨

Det handlar om respekt och bemötande av andras åsikter, är det också ok att säga att man är efterbliven om man är miljövän, efterbliven om man är muslim, efterbliven om man är utlänning, efterbliven om man är dansare.
Jag fattar att killarna säkert tycker att de ¨bara skojar¨ men åsikter startar och sprids i det lilla och att 11-12åringar i Sverige idag inte förstår att alla borde vara feminister och kämpa för mäns och kvinnors LIKA värde och rättigheter, löner, bemötande, rättsäkerhet etc etc etc är väldigt illa.

Eller ingen ska påtvingas en åsikt, vill de inte vara feminister så är det ju trist men deras val. Men man kränker inte de som vågar stå för sina åsikter och man förminskar och förringar inte. Men tydligen är feminister öppet mål. Något jag själv får uppleva varje vecka, i min vardag, på min arbetsplast och genom mina texter och reaktioner på dem. Det är så sjukt att det finns INGET som provocerar och framkallar så mycket hat och personangrepp som feminism och invandringsfrågan. 



Läs Maria Svelands Hatet - en bok om  antifeminism om du har minsta lilla intresse av att försöka förstå vad kvinnor utsätts för enbart genom att hävda att vi lever i ett patriarkat och att efterfråga en förändring.

Jag hoppas att ni kan ha ett samtal om detta och om ni behöver stöd så kommer jag gärna och föreläser eller skickar min man eller någon manlig feminist jag känner så att de förstår lite mer

Lästips

Feminsim pågår

Alla borde vara feminister
Jag skulle gärna se att ni läste lite ur SCBs liten lathund om jämställdhet 2016 för lite grundläggande fakta om hur det inte stämmer att Sverige eller något annat land i världen för den delen är jämställt.

Jag borde också tillägga att dottern eventuellt tycker att min och Magnus reaktion var lite för stor och tycker det är jobbigt med konflikt i skolan. Men eftersom hon berättat om det upprepade gånger så tycker jag var reaktion är både rimlig och viktig.
Och jag fick bra respons från deras lärare. Och hon berättade att nästa vecka när de ska öva på muntliga presentationer om något de gillar så har en tjej valt Feminism. 
YOU GO GIRL! 
Det kommer bli en spännande diskussion och jag hoppas att jag slipper få huvudvärk när jag får höra hur det gått.